We were running through the town
Our senses had been drowned
No place we hadn't been before

We learned to live and then
Our freedom came to an end
We have to break down this wall

To young to live a lie
Look into my eyes

Ready, set, go it's time to run
The sky is changing we are warned
Together we can make it while the world is crashing down

Don't you turn around

We are looking back again
Our loneliness and pain
Never been so wide awake

Breathe slowly in and out
somewhere behind the clouds
I can see the morning break

To young to live a lie
Look into my eyes

Ready, set, go it's time to run
The sky is changing we are warned
Together we can make it while the world is crashing down

Don't you turn around

Leave it all behind you now
The final wall is breaking down
We are all it's all about
Nothing can stop us now

I promise you right know
I never let you down
Ready, set, go it's time to run
The sky is changing we are warned
Together we can make it while the world is crashing down

Don't turn around

Ready, set, go it's time to run
The sky is changing we are warned
Together we can make it while the world is crashing down
Don't you turn around

Don't you turn around
Don't you turn around

The prospective educator enters today the journey of her life. 

"I'm going for Tokio Hotel, to Geneva, Barcelona, and Madrid, for the concerts. And, yeah - I have a bit of a big suitcase here with me, because I want to be prepared for all situations." 

The eighteen-year-old has been into Tokio Hotel since their first hit. Now her fandom reaches a new level. Lilli is traveling abroad for the band for the first time. Through Europe, with her friend Alex. 

"What all have you schlepped along?!?!" 

"The two posters are inside. Both." 

Alex's room could also work as a Tokio Hotel museum. For five years she has collected everything that has to do with the band. On their European tour, she wants to get to know the guys personally. Both girls live for this dream. And in case of that circumstance, they must appear their best. 

"I'm packing another ... (something?)." 

"Those to a concert?" 

"Yeah, they're comfortable." (holds up sky-high heels xDD) (she talks about the centimeter measurement) 

(someone else needs to give a more exact translation if people care about this part - they talk about other shoes, I think ballerina flats, heeled boots, flat boots... not sure. She's packing shoes. Irrelevant.) 

"Naturally I want, I mean, as a Tokio Hotel fan (she's speaking too fast, not sure). The problem is that they have masses of fans, and to stand out, one needs something really special. And it's grown very difficult." 

20 kilogram-luggage for exactly 5 days. The girls will later regret that. But, who wants to be beautiful, must suffer. 

"You have a marker, yeah?" 

"Of course I have a marker. Hold that for a sec while I do this." 

"You're pulling that out now, you'll have to get it back in?" 

"No, we still have to fill it in." 

"Alex and Lilli: greetings from Leipzig." 

"Two times." 

At any price, the girls want to stay in the memory of the band. From the poster, the fans hope to cause a recognition effect. 

"We wanted to show them somehow, that we have come from Germany, from the birth city of Bill and Tom, in order to see them. And maybe to make them proud, that there are fans who really travel behind them. One hopes naturally that they get that, and that they find it good, and that maybe something reoccurs to them, and they smile or something, sure." 

"We're hoping that we see the guys somewhere, outside of the hall. I think everyone wishes that. In order to really for once say, "Hi! I'm here again... you guys also..." It'd be nice, yeah." 

Already last year Alex had tried to take up contact with the band. On the red carpet she had flirted freshly with singer Bill. 

"Can we go and get coffee sometime?" 

"Who goes coffee drinking?" 

"The two of us?" 

"Us?" 

"Can we do that sometime?" 

"I'll see!" 

"Thank you! We'll see each other in Geneva, Barcelona and Madrid!" 

"My dream with the band would be, in any case, to have a real conversation. One knows really only interviews, or when you're on the red carpet and ask, "How are you," but he can't say "It's going totally shitty." He won't do that, because there are always cameras and press around. And therefore a conversation that was really, unforced, with nobody there - that would be a total dream." 

On their European tour, the friends want to catch the band at their hotels. Where the guys will check in, they still don't know. Their parents (don't care for the mania?). 

"My mother, she bought me the things (poster paper?), I said "it's for school." 

"For the school, naturally, it's for the schoooollll." 

"Yeah, we need pink posters for school." 



(something about telling a cool story) "And what, you never do that properly. As students and so, (need help with this part).... they find it totally senseless and idiotic. They're not at all pleased with how much money I spend for the band, how much time I invest in the band... I always drew that [the poster?] when my parents were in bed, because if my mom came in and saw that on her "school posters" "Alex und Lilli" was written, I would have needed to explain." 

"I think she (her mother) doesn't understand my world, what I find good, for what I live... she doesn't understand that. Because it's totally nothing like what she's experienced. 

At home Lilli pushes away the lack of understanding. For Tokio Hotel hangers-on, all fans value the actions towards recognition. Therefore, Lilli and Alex are making a tour diary. They film interviews, which they then post on the Internet. 

"Beautiful day (to you), we are currently at my place, and soon it'll be off with the great concert-trip! To.... Geneva, Barcelona, and also Madrid. We'll update you on the big concerts, and we're excited for it! Bye!" 

The whole community must know that Alex and Lilli will travel after their favorite band. Therefore Alex posts the link in all the networks. Here the twenty-year-old Eilenburg girl is not known by her real name, she calls herself, Tom's Duschgel. (Tom's shower gel, lolol xD) 

"There are so many in my list with Bill's (??), Bill's underwear, Bill's T-shirt, whatever... so I thought to myself, I'll name myself something of Tom's. One comes to the imagining of Tom, naked in the shower, with shower gel in the hand..." 

"Yeah, definitely." 

"Because he's extremely good-looking, but it's not like I'd be at the hotel and be like, "Ahh, Tom, take me with!" And I've have no chance, ey." 

Lilli doesn't dream about Tom's shower gel, she's more (into?) Bill's body jewelry/enhancements. At the end of the tour she wants to get done the singer's tattoo. 

(they fuss over the miniscule details of the tattoo printouts) 

"I definitely wanted something that would bind me to the band, and just with this expression, "Wir hören nie auf zu schreien, wir kehren zum Ursprung zurück," (we never stop screaming, we return to the origin), it's like - yeah. It embodies that exactly for me. When my parents find out that I've gotten tattoed, there'll be war at home, completely... my mother already wasn't thrilled with the piercing, didn't talk to me... and I think, she has to simply learn to accept, that it's my body and I can do with it what I want... but it'll be difficult." 

Also Alex's mother is not a Tokio Hotel fan. She wishes that Alex would focus on her professional future. Finally last summer she completed her Abitur (high school diploma). 

"This is the discussion we always have. Professional training stands in the foreground, and Tokio Hotel as a hobby."

"Well, I find it great, when someone has a passion for something. But... one has to be also able to focus on other things, not just on that... but it would be lovely, when you would turn a glance on something else." 

"Yeah, Mama..." (awww they're so cute, lol, they look like sisters) 

"When we have this discussion, yeah, she's calm, and I'm relieved, and then when we discuss it two days later (not sure, I think she's saying her mom is worked up again)." 

Alex took an entire year's time off for the band. Only occasionally she worked (somewhere?) to earn money for the fan traveling. 

"My mom has now and again said things like, You're the next (not sure what the reference is??) Generation.... (need help with this part)... but I only took a year free, not my entire life." 

Five days, three concerts, three great chances. Without a personal meeting with the guys, Alex and Lilli don't want to come home. 

"Just to see the guys onstage, when you're thousands of kilometers distant (pshhhhh whatever)....... it's not good in the concert, I think. Actually pretty shit."

Översättning:

En annan tjej: Kan du rita en stjärna? (med väldigt dålig men söt tyska) 
Bill: En vadå??? 
Lilli: Rita en stjärna! 
Bill: Åh, rita en stjärna! Åh jag kan absolut inte rita det! Jag gör ett hjärta, jag ritar hjärtan bättre! 
Lilli: Underbart, hälsningar från Leipzig! 
Bill: Här? (signerar postern) 
Alex: På båda sidorna, snälla! 
Lilli: Och kanske på kortet också? Bra! Kommer ni till 'Comet' (Tysk prisutdelning) detta året? 
Bill: Åh, jag vet inte det än! 
Gustav: Ska jag också på båda sidorna? (signerar postern) 
Alex: Ja, tack! 
Lilli: Kan du skriva 'till Lilli' där? (på kortet) 
Tom: Till vem? 
Georg: Där är tjejerna som alltid håller posterna på fel håll! 
Tom: Till Lilli med... 
Lilli: Som här (på postern) 
Tom: Ah, där! 
Alex: Kan du gratta henne ytterligare för hennes födelsedag snabbt? 
Lilli: Jag firade min födelsedag tillsammans med er i Madrid! 
Georg: Grattis! 
Lilli: Tack så mycket! 
Alex: Tack så mycket! 
Lilli: Fortfarande på kortet? Eller har du gjort det än? 
Georg: Jag har redan gjort det! 
Alex: Tom, jag tror du glömde att signera här! 
Georg: Nej det har han inte! 
Alex: På den här sidan! 
Georg: Han har inte glömt. Jaha, på båda sidorna? 
Lilli: Vi klipper isär det senare. 
Tom: Ah, det är två sidor! 
Alex: Ja! 
Lilli: Underbart, tack så mycket! 
Alex: Tack!

Här kommer ytligare en intevju, börjar bli många av dom i bloggen^^

“Världen är inte tillräcklig”
Efter deras stora framgång i Europa och i USA är det tid för att ta de 4 männen i Tokio Hotel seriöst och inte sluta kalla dom för tånårsband. "Miss" intervjuade tvillingarna Bill och Tom Kaulitz och pratade med dom om tjejer, broderlig kärlek och med framgång som en drog.

Gör inte faktumet av hur framgångsrika ni redan är er rädda?
Tom: Det skrämmer oss inte. För ett tyskt band är det inte naturligt att bli såhär framgångsrik. Vi är mer stolta än rädda.

När blev ni besvikna över att vara kändisar för första gången?
Bill: Det många saker som vi slåss för i musik branschen. Regler, att folk vill imponera på oss. Eller när vi läste den första artikeln om oss i tidningen, som startade saker vi inte ens sa. Som en ung person blir du överväldigad av allt detta, men vi lärde oss att klara det.

En känd tabloid tog några bilder på er när ni var på semester. Stör saker som detta erat privatliv?
Bill: Linjen har överskridits med 100% när detta händer! Jag är fortfarande arg över detta. Vi försöker också göra deras - personerna som ansvarade över detta - liv så svårt som möjligt. Det är sådana saker som jag aldrig vänjer mej vid.

Vad är det mest absurda sak som någonsin skrivits om er?
Bill: Från självmord i ett hotellrum till - det är svårt att säga, jag tror att nästan allt har skrivits om oss nu.

Bill, du uppgav en gång att du hatar en daglig rutin. Är inte att spela i ett band en rutin för dej nu?
Bill: Visst, det är vissa processer som är lite tråkiga, men det är aldrig en tråkig stund i detta jobbet. Du vet aldrig hur dagen slutar - så det är det mest mångsidiga jobb jag kan komma på.

Förutom i skolan, var har ni ställt till med problem. Vart fick ni ert tidiga självförtroende från?
Bill: Vi kom inte överens med andra personer. Vi kom tillbaks från skolan och sa att vi aldrig ville gå där igen. Att gå i skolan var det mest fruktansvärda vi någonsin gjort. Vi fick problem med våra lärare och fick flyttas av disciplinära skäl. Men vårt utseende gjorde inte våra liv enklare. Just: vi ville inte låtsas vara någon som vi inte var. Det är därför vi klädde oss som vi ville, och när du lever i den djupaste länen - känner du dej nästan som en alien. Självförtroendet har alltid varit där eftersom vi var tillsammans. Det är därför de andra barnen aldrig fångade oss ensamma för att slå skiten ur oss.

Eran först kyss var med samma tjej. Har ni någonsin varit avundsjuk på varandra?
Tom: Du måste fråga Bill denna frågan, för jag var alltid den första att få tjejen (skrattar). 
Bill: Vi slogs aldrig om tjejer.
Tom: Och vi blev aldrig riktigt kär i samma tjej.
Bill: Det finns ingen som kan separera oss, ingen person kan vara viktigare än våran relation. Visst, vi bråkar, Tom och jag är båda väldigt envisa och har mycket självförtroende. Pågrund av våra lika personligheter bråkar vi ibland. Ingen av oss vill ge efter. När vi bråkar lämnar de oss ensamma och går ifrån rummet.

Ni avbryter varandra hela tiden när ni pratar...
Bill: Det är svårt för andra att komma in i samtalet när jag och Tom pratar med varandra.  Våra vänner är vana vid att prata väldigt högt som oss och avbryta oss när vi pratar, för de har nästan ingen annan chans om vi ska lägga märke till dom.

Ni lever tillsammans i Hamburg, så ni spenderar nästan hela dygnet tillsammans. Irriterar ni inte er på varandra?

Tom: Vi är tillsammans 24 timmar om dygnet, men samtidigt inte, för vi sover i olika rum. Men det irriterar oss inte. Alla säger alltid: irriterar det inte er att spendera hela dygnet tillsammans och saker som "men om någon av er har flickvän" eller "Men om någon av er vill flytta till en annan stad". Vi ställer inte dom frågorna till oss själva, för det har alltid varit självklart för oss att vara tillsammans. Det är ett speciellt band identiska tvillingar har. Det är svårt att förklara, faktiskt är vi som en person. När jag skulle börja tänka på att flytta, skulle det vara självklart att Bill skulle flytta med mej.

Bill: Vi tänker automatiskt på den andra.

Är ni musikaliskt på samma nivå?
Bill: Jag tycker att båda av oss har en bra känsla när det kommer till att lägga märke till en ny låt, oberoende av våran personliga musiksmak. Vi lyssnar på olika musik privat; Tom lyssnar på mycket Hip-Hop musik. Det finns bara några band som vi båda gillar, t.ex. The Stereophonics och Aerosmith.

Väldigt många kända band håller mycket hemligt väldigt fort i intervjuer. Hur kommer det sej att ni är så öppna?
Bill: Tokio Hotel har aldrig bara varit ett jobb för oss. Det är vårt liv. Vi är fortfarande Bill och Tom Kaulitz när vi kliver av scenen. Vi stänger bara inte ner våra laptop och kallar det en dag. Visst, när det kommer till att öppna upp sej finns det linjer som inte ska överskridas, men jag vill ändå berätta om de dåliga sakerna som hänt oss, bättre det är att säga att allt är lugnt. Jag tror att det är bra att ge en realistisk inblick i våran karriär.

Tokio Hotel är ett av de mest framgångsrika banden i Tyskland. Vad kommer att komma?
Tom: Efter våran nuvarande turné är slut vill vi turnéra runt i Asien - göra en Japan och en latin amerikans turné. Det är svårt att sätta upp mål, eftersom hela våran karriär startade så plötsligt. Men vi slåss för den biten av frihet, och vi gör våran grej. Vi behöver inte andras åsikter.

Kan man vara beroende av berömmelse?
Tom: Ja. När du ses med allmänhetens ögon, som vi, då finns det ingen återvändo. På något sätt är du beroende av det. Du har inte valet att säga "Hm, jag kanske inte vill vara berömd längre".

Tror ni att ni någonsin kommer att vara nöjda med sakerna ni uppnått, eller kommer ni bara vilja ha mer?
Bill: Ditt huvud slutar aldrig tänka, du börjar komma med nya idéer, låtar eller videos. Vi försöker alltid göra saker bättre än gången innan. 

Är ni fortfarande nervösa innan ni uppträder?
Bill: Jag är väldigt, väldigt nervös innan en konsert, det ändar sej aldrig. Men så fort jag kommer upp på scenen försvinner nervositeten.

Finns det en osäkerhet bakom onaturliga karaktären Bill Kaulitz?
Bill: Jag ser inte mej själv som någon onaturlig karaktär. När du träffar mej privat ser jag likadan ut som på röda mattan. Jag försöker inte se ännu mer extrem ut offentligt. Det är bara jag. Jag skulle bära smink och ha håret som jag har det när jag gör något annat.

asså varfös tar du saker från andras bloggar jag vet att du har tagit typ allt från schwartz.blogg.se ...inte illa menat jag frågar bara

Vad tycker ni om deras nya låt In your shadow?

I'm staring at a broken door
There's nothing left here anymore
My room is cold
It's making me insane

I've been waiting here so long
But now the moment seems to come,
I see the black clouds coming up again.

Running through the monsoon
Beyond the world,
To the end of time,
Where the rain won't hurt
Fighting the storm,
Into the blue,
And when I lose myself I think of you,
Together we'll be running somewhere new
Through the monsoon.
Just me and you

A half moon's fading from my sight
I see a vision in its light
But now it's gone and left me so alone
I know I have to find you now
Can hear your name, I don't know how
Why can't we make this darkness feel like home?

Running through the monsoon
Beyond the world
To the end of time
Where the rain won't hurt
Fighting the storm
Into the blue
And when I loose myself I think of you
Together we'll be running somewhere new
And nothing can hold me back from you
Through the monsoon

Hey! Hey!

I'm fighting all this power
Coming in my way
Let it send me straight to you
I'll be running night and day
I'll be with you soon
Just me and you
We'll be there soon
So soon

Running through the monsoon
Beyond the world
To the end of time
Where the rain won't hurt
Fighting the storm
Into the blue
And when I lose myself I think of you
Together we'll be running somewhere new
And nothing can hold me back from you
Through the monsoon

Through the monsoon
Just me and you
Through the monsoon
Just me and you

Jag har inte hittat bilder eller videos från konserterna. Vet inte om det var något speciellt med konserterna så att man inte fick fota eller filma?

Denna gången blir det faktiskt inga bilder fast jag hittat några. Det beror på att sidan jag laddar upp dom på bara vill krångla för mej, det är anledningen till att jag laddade upp bilderna från Schweiz som jag gjorde.

Anledningen till att jag inte har bloggat är att jag ligger hemma och har feber och ont i huvudet. Ibland är det lite bättre, så då får jag passa på^^