Bill is a woman?



"Bill Kaulitz: Praktiskt taget så spelar det ingen roll om Tokio Hotel's frontman bär smink eller inte, han ser ut som en tjej. Han påminner oss mest om den unga Björk".

Engelsk översättning av Betty@THUS
Svensk översättning av Liizy - länka om ni använder!
Källa

Artikel - Galaxie

Här är en artikel från en tidning i Malaysia där killarna svarar på fansens frågor! :D

Ett stort tack går till alla Tokio Hotel fans och Galaxie läsare som bidragit med dessa frågor.

Om jag inte vore ett fan innan jag träffade Tokio Hotel, så skulle jag vara det nu. Det är absolut allting att gilla med dom. Deras musik är utanför denna värld, de är större än livet men på scen en person, de är de coolaste, roligaste killarna du kunde ha nöjet att umgås med. Det bästa att muntras upp med är att vara ett Tokio Hotel fan är att killarna absolut älskar dej.

Under Galaxie's 15-minuter intervju med Tokio Hotel på deras första besök här i Malaysia, var det svårt att få ett rakt svar från Bill och Tom Kaulitz, Georg Listing eller Gustav Schäfer.

Hur som helst, när det kommer till deras fans, är killarna gravallvarliga.

Vilket är varför, Tokio Hotel var absolut spända att få svara på era frågor från Twitter och Facebook. Att få råd om vad det var, var svårt att få ett rakt ansikte på några av deras svar.

Eftersom väldigt många av frågorna på våran lista av om Bill's hår, bestämde vi att ta den frågan först.


Bill, kan du förklara varför det är en världslig besatthet avditt hår?
Bill: Jag vet inte. Jag gillar bara att experimentera och pröva nya saker med mitt hår. Före detta hade jag dreadlocks.

Bill, har du försökt övertala de andra killarna att göra hår makeovers?
Bill: Jag hoppas att de ville, men...
Tom, George, Gustav: Nej! Aldrig, någonsin.

Tokio Hotel, eftersom ni killar klart "lever drömmen" är det några drömmar ni inte uppfyllt?
Bill: En av våra drömmar som ett band är att få åka till Tokyo. Vi har aldrig varit där än. En Grammy skulle också vara kul.

Tom, vad är anledningen att du inte vill ha en tatuering?
Tom: Jag vet inte. Jag har tänkt på det.
Bill: Han är rädd. Han är rädd för att tatuera sej. 

Bill, om du hade din egen kläd kollektion vilka typer av kläder skulle vara i den?
Bill: Jag kan inte bestämma om det skulle vara kläder jag har på mej eller något annorlunda. Men jag vet att jag verkligen vill göra någonting i framtiden som involverar en kollektion eftersom jag älskar design och att vara kreativ när det kommer till mode.

Strular George fortfarande med sina ackord?
Tom: (skojar) Han kan inte spela basen bra.
George: Det är inte sant.
Tom: Jag vet inte varför för jag lärde Gustav att spela trummor och han spelar riktigt bra men jag kan inte riktigt lära Georg. Han har ingen talang. Jag tror att det är det som är det stora problemet.
George: Det är inte sant, det är inte sant.

Tokio Hotel, vad kommer ni göra med alla scenkläder och Dogs Unleashed motorcykeln när turnén är över?
Bill: Det kommer bli intressant när den tiden kommer eftersom min garderob hemma redan är full. Jag har ingen plats att lägga dom! Motorcykeln tänkte vi sätta i trädgården. 

Bill, har du någonsin gått ut utan smink?
Bill: När jag är på semester eller reser använder jag inte smink och det är inte ett problem för mej. Men så igen, jag känner mej mer som mej själv när jag gör det.

Bill och Tom, ni har nämt att vara "mer än tvillingar". Vad betyder det?
Tom: Vi är enäggstvillingar och banden mellan oss är väldigt starka. Vi är som själsfränder också. Jag vet vad han tänker samma sekund som han tänker det.
Bill: Jag tror att du skulle kunna säga att vi är som en person.

George och Gustav, hur är det att jobba med Tom och Bill?
Bill: Jag tror att det är en ära att få jobba med oss.
George: Ibland är det lite irriterande eftersom de pratar hela dagen. Men, vi har varit ett band i 10 år och vi är mer som bröder.

Tokio Hotel, vad tycker ni om asiatiska tjejer?
Tom: Verkligen bra! Vi var i Singapore och såg några fans, och många av dom är riktigt snygga tjejer. Och det var samma sak när vi kom till Malaysia. Alla bra, verkligen bra.
George: Tom är verkligen glad.

Engelsk översättning av LoveBill
Svensk översättning av mej - länka om ni använder!

BRAVO - artikel

Så blir du cool och självsäker!

Stress på skolan? Problem med gänget? Bill och Tom från Tokio Hotel visar hur du kan lösa dina problem...

Ingen är perfekt!

Ogillar du någonting med dej själv? Har du t.o.m. komplex pågrund av det? Det är vad supertvillingarna råder dej: "Var inte för hård mot dej själv. Ingen är perfekt, Tänk på det. Din look och karaktär kommer att ändras några gånger", sa Tom. Det betyder: att om du nu är en väldigt blyg person, kommer det kanske se annorlunda ut om några år. "Om personer inte respekterar dej pågrund av dina kläder, inse, det finns mer än dyra designer-kläder", sa Bill. "Tidigare sydde jag mej egna coola kläder från secound-hand-kläder. Var kreaktiva!"

Leta efter liksinnade människor!

Det är tufft att vara ensam. Du behöver människor som stöttar dej.
Bill: "Pågrund av att vi är tvillingar, så har vi alltid fördelen att inte vara ensamma. Ensamma, skulle vi bara vara hälften så självsäkra". För de, som inte har en tvilling, leta efter en allierad. "Det är alltid en som har samma problem. Du är aldrig ensam". Men du behöver ingen armé.
Bill: "Det är alltid bättre att ha en eller två bästa vänner, som stöttar dej, än tjugo som kanske pratar illa om dej. Om ingenting inte fungerar, be om hjälp av dina föräldrar eller lärare".

Strunta i hatare!

För att vara en outsider, är det inte så illa!
Tom: Vi har alltid varit annorlunda! Bara pågrund av våra utseenden! Det var därför många ogillade oss på skolan! Så vad, vi gillade också bara några få människor! Men vi insåg snart att det bara var en bra sak! För vi älskade att vara annorlunda". Med detta i åtanke, var det mycket lättare för tvillingarna! "Strunta i vad det andra tycker! Vem bryr sej... det ändrar inget i ditt liv! Det viktigaste är att du är i fred med dej själv! Du har fel att skilja dej från mängden? Vi gillade det", sa Bill.

Du kan också göra någonting!

Upptäck dina talanger! "Alla kan göra något speciellt! Det i dej! Även om det är något handgjort, du kan göra musik eller så är du kreaktiv. Även de mest vardagliga sakerna kan vara speciella", råder Bill. "Om du har hittat din talang, var stolt, visa och sprid dom! För du kan ju kanske göra detta till något bra senare! Precis som vi! Vi började väldigt tidigt med att göra musik, vi tränade mycket, vi spelade gig ofta - och en dag fungerade det. Du kan också göra det!"

Var oberoende!

Du kommer att bli extra stark, om du lär dej så tidigt som möjligt att stå på egna ben. "Vi har försökt att ta beslut själva! När vi var nykomlingar, människorna i musik branchen tyckte inte att de trodde sina öron! För redan vid 15 års ålder hade vi en egen åsikt - och kom till toppen", sa Tom. "Men börja på ett litet sätt! Vi ville, t.ex., inte ha några presenter på jul eller på våra födelsedagar - men hellre pengar! För Tom och mej var det viktigt att betala för oss själva! Så att vi kunde dela och bestämma när vi köpte kläder eller använde våra mobiler. Vi har aldrig heller haft mycket fickpengar. Det var ungefär 30 euro i månaden!"

Vad var det jag sa?!

Har bara en sak att säga: Vad var det jag sa! Just det, jag sa att ingen tidning i världen (förutom i Malaysia) är positiva när det gäller Tokio Hotel. Läs denna artikel som en svensk tidning skrivit om konserten i Globen.

 

Publik: Ca 6 000 personer. 
Längd: 90 minuter.
Bäst: Fansens outtröttlighet och ”Automatic”. 
Sämst: Text och musik. 
Fråga: Hur kan två enäggstvillingar vara så extremt olika?


Tokio Hotel har ett brinnande piano – men inga låtar
Kurvan över nya fall av stämbandsinflammationer bland flickor, 8–18 år, i Stockholms län pekar troligen spikrakt uppåt just nu. 

Läkarräkningen kan skickas till Tyskland.



Globenområdet ser ut som en övergiven festivalcamping. Drivor av plastmuggar och liggunderlag är spåren efter de fans som väntat i kylan. 

Med tanke på röran är det konstigt att läktarna inomhus gapar ganska tomma. Lokalen knappt är fylld till hälften, men det låter i alla fall som om stället är knökat. 

Alla tjejer gallskriker redan när en ljuskille testar strålkastarna och slutar inte förrän två timmar senare. 

Sätter hjärtan i brand
Orsakerna till skrikhysterin heter Bill och Tom Kaulitz, två tyska tvillingar som har satt unga hjärtan i brand med sitt bands melodiösa rock sen genombrottshiten ”Durch den monsun” släpptes i hemlandet 2005. 

Stjärnan av de två, androgyne sångaren Bill som just utropats som stilikon av självaste Karl Lagerfeld, har klippt av sitt fjädriga emotroll-hår till förmån för ett överdimensionerat bakåtslick. 

Tafflig tonårslyrik
I den nya frisyren och svarta skinnkläderna från DSquared2 ser han nästan exakt ut som Rihanna. Om Rihanna hade varit en tanig vit pojke från Sachsen-Anhalt vill säga. 

Looken är okej. Den taffliga tonårslyriken med alienationstema, framförd med vän sång över Rammstein- och Scorpions-rock inte lika acceptabel. 

Tokio Hotel bjuder visserligen på klädbyten, ett brinnande piano, konfetti och dubbla omgångar extranummer, men det är något som saknas. Några riktigt bra låtar till exempel.

Bravo

Hittade lite bilder från en tidning som heter Bravo, tror att den var från Ungern.


Black!

Från tidningen Black! i Estland.

 

Tokio Hotel: The 10 Key Elements of their Concert 
We saw them live on one of their shows in Germany and also in Madrid. Just as we expected, the band is brutal!!!


1Effects
The boys spent a bundle ($). Fire, lights...a load of things for the show to be complete. 

2Wardrobe
Bill's made us flip. A leather suit that lights up, jackets with spikes...he's gorgeous!!! 

3Intensity
They ooze energy! The concert began with Noise and they did not stop making us jump, not for a moment. Our muscles are still feeling it!!! 

4Collaboration
They get along great and it's noticeable. 
Bill and Tom danced together, Georg joked a lot with Bill...It's the upside to playing with friends, no? 

5Friendliness
They have enough to give and give. Bill fed up with saying: "you are great and we love to be here." and we seeing you anywhere!!! 

Through German Lands...
Before seeing them in Madrid we had the pleasure of being with them in Oberhausen, Germany. Here they record their DVD's and we met with thousands of their fans anxious for hearing them, even 2 Spanish fans were there!!! Did you see the Kaulitz's doubles? 

6Props
Bill came out riding an awesome motorcycle that drove us crazy! We also saw him with sunglasses, hat... 

7Acoustic
Tom dared to play the piano while Bill sang Zoom. An awesome moment we'll not forget. 

8Past
While they changed clothes, on the big screens a video was shown from when they were kids to now. They are so cute!  

9Confidence
Is what they've gained as time passes by. They have always been good onstage, but now they are genuine machines!!! 

10Talent
They have more than enough and they demonstrate it during the hour and a half long show. They sing and play amazingly, in addition, they have an incredible stage. 

Amazing Moments
- Bill's dance moves blew us away. Between the super tight outfit and how good he moves, we almost fainted!!! 
- Singing Zoom with the piano, the Kaulitz demonstrate how brave and talented they are. 
- The twins' dogs could not be left out of the visit to Spain. 

Bill Shines as a Model
Bill launches to earn dough another way. He is the new image of a German hotel chain. Apparently, the subway in Berlin is covered by pictures of his great bod... 

Why Bill, from Tokio Hotel, is called "Maki"?
The nickname was given by his grandmother and is because he liked McDonalds. He loves fast food and confesses he could never be vegetarian. Mmm....

 

Vet inte hur mycket av detta som är sant eftersom att Bill är vegetarian, och jag har hört att han kallades Mecky.


The Malay Mail

Här kommer en artikel från tidningen The Malay Mail från Malaysia

 

DYNAMIC PERFORMERS: Tokio Hotel exuded pure energy on the stage and the fans felt every beat —

HAILING from the same country as Rammstein and the Scorpions, Tokio Hotel is in no hurry to compare themselves to these legends, citing a difference in music direction and appealing to different age groups.Parents who thought they would be having a relaxed Labour Day got it wrong when many of them had to chaperone their kids to watch Germany’s biggest band, ‘live’, at One Utama on May 1. 

Meeting the four-piece band right before the concert under the watchful eyes of two very huge and expressionless bodyguards, this writer initially thought it was going to be tough speaking to the band members. 

It turned out, however, the four are just regular boys (if you don’t take into account lead singer Bill Kaulitz’s androgynous fashion choices) who enjoy poking fun at each other and making music together while on the road. There are practically no secrets between them. 

“He’s messy, lazy, and always late,” said guitarist Tom Kaulitz, who also happens to be Bill’s twin, giving a sly look at bassist Georg Listing. Backing his brother up, Bill agrees with the statement with a cheeky grin. 

“That’s not true,” replied Listing, who later got his chance for revenge when asked how he would describe Bill. “Egoistic.” 

“That’s the wrong word for it,” laughs Bill. “Not,” replied Listing. 


While all three of them chattered away (especially Bill, who seem to fit in quite well as the perky lead singer) and replied our questions, drummer Gustav Schafer was quiet for most of the interview, although we were forewarned by the other three that he can be quite bitchy.“Careful what you ask, it may very well be your last question,” laughed Bill and Tom. 

Good-natured ribbing is very much a norm with the boys, and it shouldn’t have come as a surprise, really, especially since they have been together for 10 long years. 

Starting out with the name ‘Devilish’, Listing and Schafer (they were 14 and 13 respectively at the time) had known each other from music school. After both watched Bill and Tom perform a live show in 2001, they met up and formed another band together. 

In 2003, after Bill had gained publicity taking part in a children’s Star Search at the age of 13, the band changed their name to Tokio Hotel. The name came up because of their love for Tokyo (Tokio is the German spelling for the city) and because they are constantly touring and staying in hotels. 

While many may envy them for the opportunity of staying in nice hotels, there are times when the boys wished that they were at home instead. 

“Sometimes we feel like lying in our own beds and sometimes we get tired of the schedule. But at the end of the day, we are aware that this is our dream. We get to travel to far away places and we are always excited to meet fans,’ said Bill. 

Being in Asia alone is something that Tokio Hotel still finds hard to believe. They had never once thought that there were Tokio Hotel fans in the region. The boys of course, had underestimated their music and charm. 

Reminiscing their first gig in a small village in Germany in 2005, Tokio Hotel had been booked to perform at a small festival half a year before their first single was released. What they didn’t expect, was the huge success that followed. The venue, which was meant to accomodate at least 2,000 people, was suddenly packed with thouHotelsands of fans who flooded in to watch Tokio Hotel perform. 

“It was just crazy and out of control. No one expected so many fans. There was no way at all to reach the stage,“ said Bill. 

They could only stay in the car while the fans surrounded the vehicle and would not stop hitting it. Finally reaching the stage, things fell apart after they performed two songs. It was lucky that no one was hurt. 

On that note, the band also spoke about another close call they experienced back in 2008, during their ‘1000 Hotels’ European tour. Bill strained his voice after performing 43 concerts with no rest. The rest of the tour had to be cancelled when a cyst was found in his vocal chords. This placed a dark cloud on the band as they didn’t know what to do. 

“I was just sitting in my hotel room and couldn’t do anything. I could only watch while the fans cried. It was unexpected and one of the hardest moments the band had to go through. I was afraid I couldn’t sing anymore.” 

Lucky for Tokio Hotel and Malaysian fans, Bill recovered. Delivering a steady 14 songs on the night of the showcase, Tokio Hotel whipped fans into a frenzy. 

While the crowd was excited with opening acts Pop Shuvit and Bunkface’s performances, they were impatient for Tokio Hotel to be on stage. 

Starting at a late 9.15pm, the band delivered a great audio experience, which was good, as the media sitting at the back had trouble catching a glimpse of the stage with the many heads bobbing to the music in front of us. 

Bill’s vocals showed no signs of having been under a surgical knife before and delivered crowd favourites such as Automatic and World Behind My Wall. 

Taking the stage, it was a completely different persona that dominated, compared to the more playful/reserved (this would be Schafer) Tokio Hotel we had met earlier. It was pure energy on stage and the crowd could feel it. 

As fans sang along to every song, everyone was sorely aware that the one song they were waiting for had yet to be performed. When Tokio Hotel left the stage, the crowd chanted for the song they were dying to hear — Monsoon. The screams went up a notch as the band reappeared and gave us the German rendition of the song Durch Den Monsun. 

After one hour of jumping around on stage, Tokio Hotel finally retired for the night. While fans were left feeling sorry that it was over, the announcement that the band will soon be back in Malaysia for an MTV event brought their spirits up. 

This will definitely not be the last Malaysia has seen of Tokio Hotel.

Vad ska det stå här?

Detta är taget ur en Italiensk (tror jag) tidning som heter Big.

 


Asien nästa!

Som ni redan vet ska killarna till asien nu efter turnén. Här är en tidningsartikel om det :)

 


Varför ska alla vara så elaka?

Jag läste vidare lite och hittade en till artikel, men från expressen. Varför ska svenska tidningar alltid vara så elaka mot Tokio Hotel?

 

Nunstedt: "För att vara tydlig - mycket är skit"

Arenan är för stor, låtarna för svaga och showen för simpel. Men fenomenet Tokio Hotel lyckas ändå elda upp fansen på sitt första sverigebesök.

Tokio Hotel är förvisso emo, men de är också små gulliga goth-monster, vilket delvis förklarar att de kan räknas som kontinentens största pojkband. Trots att inga åldersgränser råder, trots att det är sportlov i Stockholm, gapar dock Globen tom när de tyska idolerna har sverigepremiär. Fansen på plats kunde dock inte bry sig mindre. De bara "Bah!". Och sen bara: "Iiiiiiiiiiiiiihhhh". Respekt. Jag hade också tackat publiken vid upprepade tillfällen om jag hetat Bill Kaulitz.

Tyvärr är unge Bill (20) bättre än sitt band. I ny frisyr och en kroppsnära outfit som skulle gjort läderbögen Dolph generad, är han en stjärna på annan nivå än övriga bandmedlemmar. Dessvärre har han inget vidare material att förvalta talangen med. Tokio Hotels hits går att räkna på vänsterfotens tår, och inte ens de tydligaste refrängerna är några självklara hits. Jag har hört mer attityd, melodier och pondus komma från Marilyn Mansons videobloggar. För att vara tydlig - mycket är skit.

Tokio Hotel räddar emellertid ansiktet med ett par refränger och flera snygga effekter. Entrén i en gotisk Death Star är fem getingar och det Rammstein-influerade pyrot som avfyras då och då är en fröjd. Som bäst när Bill framför den strippade balladen "Zoom into you" och flygeln fattar eld. Det är banalt, men publiken går bananer. Enkla trick. Men svårare behöver det inte vara.

Tokio Hotel
Globen, Stockholm
Publik: 5 500
Getingar: 2
Plus: När det blir pulserande gaydisco i "Dogs Unleashed". Med Bill i blinkande läderoverall.
Minus: Låtmaterialet är inte starkt nog för att tåla akustiska avskalningar som i "Humanoid".


 


Artikel från aftonbladet

Jag ska snart åka iväg, men jag tar med mej datorn. Men det är inte säkert att jag hinner blogga så mycket ändå. Men jag slänger i alla fall in en artikel från aftonbladet innan jag åker.

 

Tokio Hotel möts överallt av vilda fans: Det är extremt svårt att lita på folk.

Tokio Hotel har hittills aldrig stått på en svensk scen. Ändå orsakar de kaos bland fansen varje gång de besöker Sverige.
De lever i en hysteri som mest liknar 90-talets pojkbandshets.
- Från den dagen vi släppte vår första singel har våra liv förändrats totalt, säger Tom Kaulitz till Nöjesbladet.

En svensk representant lotsar oss till Sheratons översta våning. Vid hissdörren släpps vi av.
Vi hälsar på en ny medarbetare från det tyska bolaget som snart presenterar oss för ännu en kollega. De följer oss till korridorens sista rum där två biffiga vakter med hörsnäckor bevakar dörren.

Det är lätt att tro att det äger rum ett G8-möte på det centrala Stockholmshotellet. Så är det givetvis inte. Det här är inte ens Bono, Madonna eller Britney Spears.
Det är Tokio Hotel, fyra tyska tonårsstjärnor som nyss tagit sig förbi 20-strecket.
De har en bra bit kvar till musikvärldens största artister men har ändå omringats av kaos sedan de var 15 år gamla.
- Det finns ett par väldigt negativa saker med hela den här grejen men vi tycker om vårt liv som det är, säger Tom Kaulitz på rapp tyska medan bandets tolk översätter i munnen på gitarristen.

Slut på nya vänner
Beslutet har hittills genererat sex miljoner sålda skivor. Men för fyra tyskar som levt mer än en fjärdedel av sina liv i rampljuset har vännerna däremot blivit färre.
- Några vänner är kvar men från den dagen då vi blev offentliga personer har vi inte fått några nya. Det är extremt svårt att lita på folk och lära känna människor, säger Tom.
Åtta våningar ned väntar hundratals fans, mest tjejer, på att kanske, med tur få en skymt av sina hjältar. De flesta av fansen har följt dem sedan sex på morgonen.
Och Stockholmsbesöket är inget unikt. I Frankrike, där bandet hittills har sin största marknad, reser Tokio Hotel med ett fem man starkt security-team utöver turnéledare, skivbolagsrepresentanter och en egen stylist.

Polisanmäldes
Kaoset och att ständigt vara påpassade har Tokio Hotel lärt sig att leva med.
- Man får en bra känsla när vi inte har varit här på länge och möts av folk som tycker om oss. Annars skulle vi inte stå ut med att göra intervjuer i ett rum hela dagarna. Men det är klart att det påverkar vårt liv åt andra hållet - nämligen att man inte kan gå ut på ett normalt sätt, säger sångaren Bill Kaulitz.
I våras polisanmäldes Tom Kaulitz av en fransk kvinna i gruppen "afghaner på turné" som länge följt Tokio Hotel. Hon anklagade gitarristen för att ha slagit henne i samband med en träff på en bensinstation då hon försökte ta en bild av sin idol.
- Det var verkligen inget fan som gjorde det. Vi har aldrig haft några dåliga erfarenheter med fansen, det här var störda människor med onda avsikter som vi träffade privat, säger Tom Kaulitz.

Framgångarna har fått konsekvenser också för medlemmarnas föräldrar. I sin jakt på privatliv har familjerna tvingats flytta runt.
- Vi försöker vara så privata som möjligt. Hittills har det inte funkat. Vi har väl givit upp det där lite, säger Tom Kaulitz.
- Jag tycker att folk som hamnar i vår situation borde få ett större offentligt skydd. Att det borde finnas hårdare lagar för de här fallen. Vi är på väg dit och jag hoppas att det går åt rätt håll, säger Bill Kaulitz.

Tokio Hotels nära relation med Sverige började sommaren 2007.
I samband med att man planerade ett engelskt album tog skivbolaget hit bandet för en signering på Bengans i Stockholm. Tyska Universal förberedde sina svenska kollegor på kaos. Rådet var att ha minst 25-30 vakter på plats, sjukvårdare i butiken och ambulanser standby.
Marknadschefen Lee Raita på svenska Universal tog instruktionerna med en stor nypa salt.
- Vi tänkte att nu ska det slås på stort. Men vi tänkte ändå att hellre att det finns beredskap ifall något skulle hända, säger han.
Med runt 1000 fans på plats utbröt snart tumult.

"Väldigt karismatiska"
- Vi fick ringa in extravakter hela tiden. Det slutade med att vi hade 30 vakter där och ambulansen kom mycket riktigt dit. Det var då vi förstod att det fanns mer än bara en näthajp, säger Lee Raita.
Sedan dess har de svenska fansens förhållande med Tokio Hotel intensifierats. Allt präglas av en extrem lojalitet. När Bill Kaulitz förra året drabbades av en cysta på stämbanden och tvingades ställa in Tokio Hotels första Sverigespelning anordnade fansen i stället en krya-på-dig-fest på Hovet.
- Det är faktiskt inte många band idag som lockar fram den här typen av hysteri, säger Lee Raita. Framför allt sticker tvillingparet Bill och Tom ut. De är väldigt karismatiska. Och så tror jag också att de sjunger på tyska gör det lite exotiskt.

Medan bandets stylist rättar till basisten Georg Listings hårsvall berättar Tokio Hotel att de snart ska möta fansen på riktigt. Än har de aldrig stått på en svensk scen.
- Vi kommer till Sverige i början av 2010, säger Bill Kaulitz.
Och nu är Universals Lee Raita beredd.
- Det har varit ett väldigt långt förspel. När de väl kommer så blir det nog en hysterisk konsert.


RSS 2.0