Auf und davon
Hittade ett klipp, hör ni att det är Lilli och Alex som jag skrev om?
Lilli: Precis...Vi har varit här sedan 6.30.
Berättare: Har ni redan varit här i går kväll?
Lilli: Ja... Till kvällen... Men
Alex: Till 22.00
Lilli: Då gav vi upp …. Vi såg ljuset i deras suites... Så vi visste, de var på hotellet.
Alex: Precis...
Lilli: Och då gick vi.
Berättare: Tokio Hotel är i staden för en prisutdelning-show. Lilli hoppas på att kunna fånga killarna, när de lämnar hotellet. För en autograf eller ett kort accepterar hon väntandet i timtal, för bandet är som familj för henne.
Lilli: Jag växte upp med Tokio Hotel. De tillhör absolut till mitt liv. När de startade, kände jag mej förstådd. Jag såg dom för första gången och fick känslan av hem.
Berättare: Passionen för bandet ansluter de båda vännerna. De lär känna varandra... hur kunde det vara annorlunda... under ett uppträdande av bandet. Alex har också varit ett fan från dag ett.
Alex: Jag skulle kalla det... I alla fall en drog... någon typ av beroende. Självklart, om du en gång har en sådan erfarenhet, vill du ha det igen. Den dag utan Tokio Hotel existerar inte.
Berättare: Lilli organierar regelbundna fan-möten i Sachsen. Hon vet allt om Tokio Hotel. Den blivande barn- och sjukvårdsarbetaren gav ofta intervjuer på röda mattan. Som ett "Super fan" är hon uppmärksamhetens centrum. En känsla som hon saknade hemma.
Lilli: Bandet har blivit väldigt viktigt för mej de senaste åren. De har format mitt liv helt. I vissa fall är de nästan viktigare än min familj... Eller de är en del av min familj i alla fall.
Berättare: Och Tokio Hotel familjen är ansluten av en hymm.
Lilli: På något vis gav bandet mej mer... än min familj. Mina föräldrar sa ofta till mej, att de hellre skulle ha en son än en dotter... Och så föddes min bror. Allting handlade om min bror. Jag led mycket av detta... i tio år var jag det enda barnet och plötsligt får jag sitta i baksätet. Och ja, jag hade mycket problem med min familj. Det var "upprors fasen" och ingen förstod mej. Jag var alltid det svarta fåret. Och varje tredje minut sa de; det är inte okej det du gör, du kan inte gå ut såhär, och sedan dök Tokio Hotel upp.
Lilli: Mycket problem med din familj, tjugo timmars väntande i -17°, står i snö och regn. Sådana saker.
Lilli: Ja, vi båda vill flyga till Gent, Madrid och Barcelona, till konserter.
Alex: Tja, turnén, som vi planerar, kommer att kosta ungefär 1 000 till 1 500 euro.
Lilli: I alla fall många tusen euro.
Alex: Helt säkert.
Lilli: Vi lever för detta bandet, vi har inga andra hobbys. Vi tillåter oss själva allt, jag har inte varit på semester på år. Allt är för Tokio Hotel.
Berättare: Tyvärr har Alex bara ett 400 euro job och Lilli tjänade inget från sin skol-examen. Hon har bara 156 euro i barnbidrag i månaden.
Lilli: Jag vet fortfarande inte hur vi ska klara det, vi gör snarare en mystisk turné. Vi kan inte prata språket, vi vet inte vart vi ska sova, vi vent inte hur Gent ser ut, om vi hittar en plats, vad kommer hända där. Likadant med Barcelona. vi gör en mystisk turné på något sätt. Och hoppas kunna klara det.
Berättare: Lilli har lärt sej att improvisera, men ändå vet hon inte om hon kommer lyckas. Idag är chansen att fånga killarna minimal. Rätt känsla är viktig.
Lilli: Alex är just nu på bilparkeringen under jorden, för någon från MTV har precis gått runt där så hon är där och tittar, vad dom än lämnar där, nu måste vi hålla koll på hotellet.
Berättare: För tjejerna skulle det vara katastrofalt att missa Tokio Hotel.
Alex: Tjejen sa, att hon sett en av Bill och Toms hundar, men jag ser ingen hund längre. Men två stora bilar lämnar precis och det skulle definitivt kunna vara Tokio Hotel. Men vi är inte definitivt säkra, antagligen åkte de precis. Och så hon springer, okej, jag följer henne.
Berättare: Smiter bandet hemligt iväg?
Alex: I mina ögon lämnade de precis.
Lilli: Skit.
Alex: Ut ur parkeringen under jord.
Lilli: Skit...boah...var...vilken väg?
Alex: Här... på marriot och sedan rakt fram.
Lilli: Skit.
Alex: Tre, hm två väldigt stora bilar, säkert, ut ur parkeringen under jord, genom den varma luften.
Lilli: Neej.
Alex: Visst... och nu? Tjejen med grön.. hon har varit där också, ska jag fråga henne?
Lilli: Pratar du tyska? Vad såg du just?
Tjej: Tokio Hotel
Lilli: Har de precis åkt?
Girl: Ja
Lilli: Med bilarna?
Girl: Ja
Alex: Lilli... de åkte
Lilli: Nej... eller?
Alex: Visst... de
Lilli: Dök de inte upp på hotelletl?
Lilli: Självklart... Hon har bilder.
Alex: Det suger verkligen... för timmar av väntande och sen skojar killarna med oss (skrattar)
Berättare: Väntar i vaine... och för detta skippade Lilli skolan.
Lilli: Jag funderar på att skippa skolan i morgon och vara på Ritz en gång till.
Alex: Verkligen? Vill du också gå till Ritz i morgon?
Lilli: Mina föräldrar kommer döda mej för detta. Jag kan bara få en sjuklapp en dag, den andra dagen skulle det inte vara okej. Och det betyder trubbel.
Alex: Det är ditt val.
Lilli: Jag bestämmer det i natt.
Lilli: Varje gång är det något nytt, om du ser killarna. Du kan inte säga, bara för att du fått en autograf eller en bild, att du är färdig med det. Förutom det.. jag har nu en autograf, så det nästa du vill ha är en bild på hela bandet, sedan skulle du älska att få prata med dom en minut och så vidare. Du vill bli igenkänd. Och det är det jag vill med Tokio Hotel, för de är så viktiga för mej, ja, det är mitt mål.
Lilli: Det var... underbart, de vann priset, priset för bästa grupp i Berlin. Vi har varit i andra raden framför Tom under uppträdandet. Och det var underbart, underbart... det var värt det.
Alex: Det finns inga andra ord för detta än underbart... stygg.
Alex: Det är bra, det är bra.
Berättare: Lilli och Alex kommer följa Tokio Hotel till Gent, Barcelona och Madrid. De har redan biljetterna, men hur nära kommer de vara killarna?
Berättare: Lilli och Alex är galna i Tokio Hotel. I fem år har de följt sitt favorit band. Plötsligt är de väldigt nära sina idoler.
Alex: Bill, ska vi gå och dricka lite kaffe?
Bill: Vem går och dricker kaffe?
Alex: Vi båda?
Bill: Vi?
Alex: Ja... berätta för mej?
Berättare: Kaffe paus med Tokio Hotel. För denna drömmen har Alex och Lilli följt Tokio Hotel på deras Europa turné. Kommer dejten med Bill och Tom bli sann?
Alex: Bill, ska vi gå och dricka lite kaffe?
Bill: Vem går och dricker kaffe?
Alex: Vi båda?
Bill: Vi?
Alex: Ja... berätta för mej?
Berättare: Kaffe paus med Tokio Hotel. För denna drömmen har Alex och Lilli följt Tokio Hotel på deras Europa turné. Kommer dejten med Bill och Tom bli sann?
Berättare: Tio gånger platina, fyra nummer ett hits... oräkneliga priser ... succé berättelsen om Tokio Hotel. Genombrott år 2005... sedan då Bill, Tom, Georg och Gustav är oslagbara. Från medlemmarna i ett skolband från Magdeburg blev de kända superstars de senaste åren. De producerar en hit efter en annan, fyllde världen med konserter och rader med puttande tjejer i galenskap.
En av dom är Lilli från Dresden. Artonåringen är ett fan sedan dag ett och hon missar inte några uppträdanden med hennes favoriter. Lilli vill resa med sin bästa vän Alex efter bandet genom Europa. Idag gör fansen sej beredda för detta i Berlin. I kylan ligger de och väntar framför ett fem stjärnigt hotell, för allt handlar om...
Lilli: Tokio Hotel... för vem annars?
Alex: Som har varit i röknings området till 3.30 och ligger säkert i sängen ännu... Men vi är i alla fall redan här... (skrattar)
Alex: Som har varit i röknings området till 3.30 och ligger säkert i sängen ännu... Men vi är i alla fall redan här... (skrattar)
Lilli: Precis...Vi har varit här sedan 6.30.
Berättare: Har ni redan varit här i går kväll?
Lilli: Ja... Till kvällen... Men
Alex: Till 22.00
Lilli: Då gav vi upp …. Vi såg ljuset i deras suites... Så vi visste, de var på hotellet.
Alex: Precis...
Lilli: Och då gick vi.
Berättare: Tokio Hotel är i staden för en prisutdelning-show. Lilli hoppas på att kunna fånga killarna, när de lämnar hotellet. För en autograf eller ett kort accepterar hon väntandet i timtal, för bandet är som familj för henne.
Lilli: Jag växte upp med Tokio Hotel. De tillhör absolut till mitt liv. När de startade, kände jag mej förstådd. Jag såg dom för första gången och fick känslan av hem.
Berättare: Passionen för bandet ansluter de båda vännerna. De lär känna varandra... hur kunde det vara annorlunda... under ett uppträdande av bandet. Alex har också varit ett fan från dag ett.
Alex: Jag skulle kalla det... I alla fall en drog... någon typ av beroende. Självklart, om du en gång har en sådan erfarenhet, vill du ha det igen. Den dag utan Tokio Hotel existerar inte.
Berättare: Lilli organierar regelbundna fan-möten i Sachsen. Hon vet allt om Tokio Hotel. Den blivande barn- och sjukvårdsarbetaren gav ofta intervjuer på röda mattan. Som ett "Super fan" är hon uppmärksamhetens centrum. En känsla som hon saknade hemma.
Lilli: Bandet har blivit väldigt viktigt för mej de senaste åren. De har format mitt liv helt. I vissa fall är de nästan viktigare än min familj... Eller de är en del av min familj i alla fall.
Berättare: Och Tokio Hotel familjen är ansluten av en hymm.
Lilli: På något vis gav bandet mej mer... än min familj. Mina föräldrar sa ofta till mej, att de hellre skulle ha en son än en dotter... Och så föddes min bror. Allting handlade om min bror. Jag led mycket av detta... i tio år var jag det enda barnet och plötsligt får jag sitta i baksätet. Och ja, jag hade mycket problem med min familj. Det var "upprors fasen" och ingen förstod mej. Jag var alltid det svarta fåret. Och varje tredje minut sa de; det är inte okej det du gör, du kan inte gå ut såhär, och sedan dök Tokio Hotel upp.
Plötsligt kände jag mej förstådd. De var personer runt omkring mej, som förstod mej. Bandet förmedlade exakt samma saker som jag alltid velat säga. Jag visste aldrig hur jag skulle säga det. Detta är min åsikt, det är min väg, mitt liv.
Berättare: För att vara så nära som möjligt gör Alex och Lilli mycket.
Lilli: Mycket problem med din familj, tjugo timmars väntande i -17°, står i snö och regn. Sådana saker.
Alex: Den längsta resan var nu i Nederländerna, men nu toppar vi det med denna turnén.
Lilli: Ja, vi båda vill flyga till Gent, Madrid och Barcelona, till konserter.
Alex: Tja, turnén, som vi planerar, kommer att kosta ungefär 1 000 till 1 500 euro.
Lilli: I alla fall många tusen euro.
Alex: Helt säkert.
Lilli: Vi lever för detta bandet, vi har inga andra hobbys. Vi tillåter oss själva allt, jag har inte varit på semester på år. Allt är för Tokio Hotel.
Berättare: Tyvärr har Alex bara ett 400 euro job och Lilli tjänade inget från sin skol-examen. Hon har bara 156 euro i barnbidrag i månaden.
Lilli: Jag vet fortfarande inte hur vi ska klara det, vi gör snarare en mystisk turné. Vi kan inte prata språket, vi vet inte vart vi ska sova, vi vent inte hur Gent ser ut, om vi hittar en plats, vad kommer hända där. Likadant med Barcelona. vi gör en mystisk turné på något sätt. Och hoppas kunna klara det.
Berättare: Lilli har lärt sej att improvisera, men ändå vet hon inte om hon kommer lyckas. Idag är chansen att fånga killarna minimal. Rätt känsla är viktig.
Lilli: Alex är just nu på bilparkeringen under jorden, för någon från MTV har precis gått runt där så hon är där och tittar, vad dom än lämnar där, nu måste vi hålla koll på hotellet.
Berättare: För tjejerna skulle det vara katastrofalt att missa Tokio Hotel.
Alex: Tjejen sa, att hon sett en av Bill och Toms hundar, men jag ser ingen hund längre. Men två stora bilar lämnar precis och det skulle definitivt kunna vara Tokio Hotel. Men vi är inte definitivt säkra, antagligen åkte de precis. Och så hon springer, okej, jag följer henne.
Berättare: Smiter bandet hemligt iväg?
Alex: I mina ögon lämnade de precis.
Lilli: Skit.
Alex: Ut ur parkeringen under jord.
Lilli: Skit...boah...var...vilken väg?
Alex: Här... på marriot och sedan rakt fram.
Lilli: Skit.
Alex: Tre, hm två väldigt stora bilar, säkert, ut ur parkeringen under jord, genom den varma luften.
Lilli: Neej.
Alex: Visst... och nu? Tjejen med grön.. hon har varit där också, ska jag fråga henne?
Lilli: Pratar du tyska? Vad såg du just?
Tjej: Tokio Hotel
Lilli: Har de precis åkt?
Girl: Ja
Lilli: Med bilarna?
Girl: Ja
Alex: Lilli... de åkte
Lilli: Nej... eller?
Alex: Visst... de
Lilli: Dök de inte upp på hotelletl?
Lilli: Självklart... Hon har bilder.
Alex: Det suger verkligen... för timmar av väntande och sen skojar killarna med oss (skrattar)
Berättare: Väntar i vaine... och för detta skippade Lilli skolan.
Lilli: Jag funderar på att skippa skolan i morgon och vara på Ritz en gång till.
Alex: Verkligen? Vill du också gå till Ritz i morgon?
Lilli: Mina föräldrar kommer döda mej för detta. Jag kan bara få en sjuklapp en dag, den andra dagen skulle det inte vara okej. Och det betyder trubbel.
Alex: Det är ditt val.
Lilli: Jag bestämmer det i natt.
Lilli: Varje gång är det något nytt, om du ser killarna. Du kan inte säga, bara för att du fått en autograf eller en bild, att du är färdig med det. Förutom det.. jag har nu en autograf, så det nästa du vill ha är en bild på hela bandet, sedan skulle du älska att få prata med dom en minut och så vidare. Du vill bli igenkänd. Och det är det jag vill med Tokio Hotel, för de är så viktiga för mej, ja, det är mitt mål.
Berättare: Målet för i kväll är, att stötta Tokio Hotel under EMA's i Berlin. Gruppen är nominerade i kategorin "Bästa bandet". Lilli och Alex har vunnit biljetter på internet.
Lilli: Det var... underbart, de vann priset, priset för bästa grupp i Berlin. Vi har varit i andra raden framför Tom under uppträdandet. Och det var underbart, underbart... det var värt det.
Alex: Det finns inga andra ord för detta än underbart... stygg.
Lilli: De fick det, de fick det.
Alex: Det är bra, det är bra.
Lilli: Jag är lycklig, lycklig.
Berättare: Lilli och Alex kommer följa Tokio Hotel till Gent, Barcelona och Madrid. De har redan biljetterna, men hur nära kommer de vara killarna?
Tokio Hotel är världsstjärnor som gör miljoner tjejer galna.
Texten är väldigt lång så det tog väldigt lång tid att översätta, så de andra delarna kommer jag nog inte att översätta... Annars kommer ni aldrig få se dom ;)
Kommentarer
Trackback
