Här kommer ytligare en intevju, börjar bli många av dom i bloggen^^

“Världen är inte tillräcklig”
Efter deras stora framgång i Europa och i USA är det tid för att ta de 4 männen i Tokio Hotel seriöst och inte sluta kalla dom för tånårsband. "Miss" intervjuade tvillingarna Bill och Tom Kaulitz och pratade med dom om tjejer, broderlig kärlek och med framgång som en drog.

Gör inte faktumet av hur framgångsrika ni redan är er rädda?
Tom: Det skrämmer oss inte. För ett tyskt band är det inte naturligt att bli såhär framgångsrik. Vi är mer stolta än rädda.

När blev ni besvikna över att vara kändisar för första gången?
Bill: Det många saker som vi slåss för i musik branschen. Regler, att folk vill imponera på oss. Eller när vi läste den första artikeln om oss i tidningen, som startade saker vi inte ens sa. Som en ung person blir du överväldigad av allt detta, men vi lärde oss att klara det.

En känd tabloid tog några bilder på er när ni var på semester. Stör saker som detta erat privatliv?
Bill: Linjen har överskridits med 100% när detta händer! Jag är fortfarande arg över detta. Vi försöker också göra deras - personerna som ansvarade över detta - liv så svårt som möjligt. Det är sådana saker som jag aldrig vänjer mej vid.

Vad är det mest absurda sak som någonsin skrivits om er?
Bill: Från självmord i ett hotellrum till - det är svårt att säga, jag tror att nästan allt har skrivits om oss nu.

Bill, du uppgav en gång att du hatar en daglig rutin. Är inte att spela i ett band en rutin för dej nu?
Bill: Visst, det är vissa processer som är lite tråkiga, men det är aldrig en tråkig stund i detta jobbet. Du vet aldrig hur dagen slutar - så det är det mest mångsidiga jobb jag kan komma på.

Förutom i skolan, var har ni ställt till med problem. Vart fick ni ert tidiga självförtroende från?
Bill: Vi kom inte överens med andra personer. Vi kom tillbaks från skolan och sa att vi aldrig ville gå där igen. Att gå i skolan var det mest fruktansvärda vi någonsin gjort. Vi fick problem med våra lärare och fick flyttas av disciplinära skäl. Men vårt utseende gjorde inte våra liv enklare. Just: vi ville inte låtsas vara någon som vi inte var. Det är därför vi klädde oss som vi ville, och när du lever i den djupaste länen - känner du dej nästan som en alien. Självförtroendet har alltid varit där eftersom vi var tillsammans. Det är därför de andra barnen aldrig fångade oss ensamma för att slå skiten ur oss.

Eran först kyss var med samma tjej. Har ni någonsin varit avundsjuk på varandra?
Tom: Du måste fråga Bill denna frågan, för jag var alltid den första att få tjejen (skrattar). 
Bill: Vi slogs aldrig om tjejer.
Tom: Och vi blev aldrig riktigt kär i samma tjej.
Bill: Det finns ingen som kan separera oss, ingen person kan vara viktigare än våran relation. Visst, vi bråkar, Tom och jag är båda väldigt envisa och har mycket självförtroende. Pågrund av våra lika personligheter bråkar vi ibland. Ingen av oss vill ge efter. När vi bråkar lämnar de oss ensamma och går ifrån rummet.

Ni avbryter varandra hela tiden när ni pratar...
Bill: Det är svårt för andra att komma in i samtalet när jag och Tom pratar med varandra.  Våra vänner är vana vid att prata väldigt högt som oss och avbryta oss när vi pratar, för de har nästan ingen annan chans om vi ska lägga märke till dom.

Ni lever tillsammans i Hamburg, så ni spenderar nästan hela dygnet tillsammans. Irriterar ni inte er på varandra?

Tom: Vi är tillsammans 24 timmar om dygnet, men samtidigt inte, för vi sover i olika rum. Men det irriterar oss inte. Alla säger alltid: irriterar det inte er att spendera hela dygnet tillsammans och saker som "men om någon av er har flickvän" eller "Men om någon av er vill flytta till en annan stad". Vi ställer inte dom frågorna till oss själva, för det har alltid varit självklart för oss att vara tillsammans. Det är ett speciellt band identiska tvillingar har. Det är svårt att förklara, faktiskt är vi som en person. När jag skulle börja tänka på att flytta, skulle det vara självklart att Bill skulle flytta med mej.

Bill: Vi tänker automatiskt på den andra.

Är ni musikaliskt på samma nivå?
Bill: Jag tycker att båda av oss har en bra känsla när det kommer till att lägga märke till en ny låt, oberoende av våran personliga musiksmak. Vi lyssnar på olika musik privat; Tom lyssnar på mycket Hip-Hop musik. Det finns bara några band som vi båda gillar, t.ex. The Stereophonics och Aerosmith.

Väldigt många kända band håller mycket hemligt väldigt fort i intervjuer. Hur kommer det sej att ni är så öppna?
Bill: Tokio Hotel har aldrig bara varit ett jobb för oss. Det är vårt liv. Vi är fortfarande Bill och Tom Kaulitz när vi kliver av scenen. Vi stänger bara inte ner våra laptop och kallar det en dag. Visst, när det kommer till att öppna upp sej finns det linjer som inte ska överskridas, men jag vill ändå berätta om de dåliga sakerna som hänt oss, bättre det är att säga att allt är lugnt. Jag tror att det är bra att ge en realistisk inblick i våran karriär.

Tokio Hotel är ett av de mest framgångsrika banden i Tyskland. Vad kommer att komma?
Tom: Efter våran nuvarande turné är slut vill vi turnéra runt i Asien - göra en Japan och en latin amerikans turné. Det är svårt att sätta upp mål, eftersom hela våran karriär startade så plötsligt. Men vi slåss för den biten av frihet, och vi gör våran grej. Vi behöver inte andras åsikter.

Kan man vara beroende av berömmelse?
Tom: Ja. När du ses med allmänhetens ögon, som vi, då finns det ingen återvändo. På något sätt är du beroende av det. Du har inte valet att säga "Hm, jag kanske inte vill vara berömd längre".

Tror ni att ni någonsin kommer att vara nöjda med sakerna ni uppnått, eller kommer ni bara vilja ha mer?
Bill: Ditt huvud slutar aldrig tänka, du börjar komma med nya idéer, låtar eller videos. Vi försöker alltid göra saker bättre än gången innan. 

Är ni fortfarande nervösa innan ni uppträder?
Bill: Jag är väldigt, väldigt nervös innan en konsert, det ändar sej aldrig. Men så fort jag kommer upp på scenen försvinner nervositeten.

Finns det en osäkerhet bakom onaturliga karaktären Bill Kaulitz?
Bill: Jag ser inte mej själv som någon onaturlig karaktär. När du träffar mej privat ser jag likadan ut som på röda mattan. Jag försöker inte se ännu mer extrem ut offentligt. Det är bara jag. Jag skulle bära smink och ha håret som jag har det när jag gör något annat.