Together forever!
Videos
Tom Kaulitz my sweet superstar
Kanske var sant?
Finare
Bill Kaulitz, my sweet superstar
Auf und davon 9
Auf und davon 8
Auf und davon 7
Auf und davon 6
Auf und davon 5
Video
Video!
Auf und davon 4
Auf und davon 3
Auf und davon 2
The prospective educator enters today the journey of her life.
"I'm going for Tokio Hotel, to Geneva, Barcelona, and Madrid, for the concerts. And, yeah - I have a bit of a big suitcase here with me, because I want to be prepared for all situations."
The eighteen-year-old has been into Tokio Hotel since their first hit. Now her fandom reaches a new level. Lilli is traveling abroad for the band for the first time. Through Europe, with her friend Alex.
"What all have you schlepped along?!?!"
"The two posters are inside. Both."
Alex's room could also work as a Tokio Hotel museum. For five years she has collected everything that has to do with the band. On their European tour, she wants to get to know the guys personally. Both girls live for this dream. And in case of that circumstance, they must appear their best.
"I'm packing another ... (something?)."
"Those to a concert?"
"Yeah, they're comfortable." (holds up sky-high heels xDD) (she talks about the centimeter measurement)
(someone else needs to give a more exact translation if people care about this part - they talk about other shoes, I think ballerina flats, heeled boots, flat boots... not sure. She's packing shoes. Irrelevant.)
"Naturally I want, I mean, as a Tokio Hotel fan (she's speaking too fast, not sure). The problem is that they have masses of fans, and to stand out, one needs something really special. And it's grown very difficult."
20 kilogram-luggage for exactly 5 days. The girls will later regret that. But, who wants to be beautiful, must suffer.
"You have a marker, yeah?"
"Of course I have a marker. Hold that for a sec while I do this."
"You're pulling that out now, you'll have to get it back in?"
"No, we still have to fill it in."
"Alex and Lilli: greetings from Leipzig."
"Two times."
At any price, the girls want to stay in the memory of the band. From the poster, the fans hope to cause a recognition effect.
"We wanted to show them somehow, that we have come from Germany, from the birth city of Bill and Tom, in order to see them. And maybe to make them proud, that there are fans who really travel behind them. One hopes naturally that they get that, and that they find it good, and that maybe something reoccurs to them, and they smile or something, sure."
"We're hoping that we see the guys somewhere, outside of the hall. I think everyone wishes that. In order to really for once say, "Hi! I'm here again... you guys also..." It'd be nice, yeah."
Already last year Alex had tried to take up contact with the band. On the red carpet she had flirted freshly with singer Bill.
"Can we go and get coffee sometime?"
"Who goes coffee drinking?"
"The two of us?"
"Us?"
"Can we do that sometime?"
"I'll see!"
"Thank you! We'll see each other in Geneva, Barcelona and Madrid!"
"My dream with the band would be, in any case, to have a real conversation. One knows really only interviews, or when you're on the red carpet and ask, "How are you," but he can't say "It's going totally shitty." He won't do that, because there are always cameras and press around. And therefore a conversation that was really, unforced, with nobody there - that would be a total dream."
On their European tour, the friends want to catch the band at their hotels. Where the guys will check in, they still don't know. Their parents (don't care for the mania?).
"My mother, she bought me the things (poster paper?), I said "it's for school."
"For the school, naturally, it's for the schoooollll."
"Yeah, we need pink posters for school."
(something about telling a cool story) "And what, you never do that properly. As students and so, (need help with this part).... they find it totally senseless and idiotic. They're not at all pleased with how much money I spend for the band, how much time I invest in the band... I always drew that [the poster?] when my parents were in bed, because if my mom came in and saw that on her "school posters" "Alex und Lilli" was written, I would have needed to explain."
"I think she (her mother) doesn't understand my world, what I find good, for what I live... she doesn't understand that. Because it's totally nothing like what she's experienced.
At home Lilli pushes away the lack of understanding. For Tokio Hotel hangers-on, all fans value the actions towards recognition. Therefore, Lilli and Alex are making a tour diary. They film interviews, which they then post on the Internet.
"Beautiful day (to you), we are currently at my place, and soon it'll be off with the great concert-trip! To.... Geneva, Barcelona, and also Madrid. We'll update you on the big concerts, and we're excited for it! Bye!"
The whole community must know that Alex and Lilli will travel after their favorite band. Therefore Alex posts the link in all the networks. Here the twenty-year-old Eilenburg girl is not known by her real name, she calls herself, Tom's Duschgel. (Tom's shower gel, lolol xD)
"There are so many in my list with Bill's (??), Bill's underwear, Bill's T-shirt, whatever... so I thought to myself, I'll name myself something of Tom's. One comes to the imagining of Tom, naked in the shower, with shower gel in the hand..."
"Yeah, definitely."
"Because he's extremely good-looking, but it's not like I'd be at the hotel and be like, "Ahh, Tom, take me with!" And I've have no chance, ey."
Lilli doesn't dream about Tom's shower gel, she's more (into?) Bill's body jewelry/enhancements. At the end of the tour she wants to get done the singer's tattoo.
(they fuss over the miniscule details of the tattoo printouts)
"I definitely wanted something that would bind me to the band, and just with this expression, "Wir hören nie auf zu schreien, wir kehren zum Ursprung zurück," (we never stop screaming, we return to the origin), it's like - yeah. It embodies that exactly for me. When my parents find out that I've gotten tattoed, there'll be war at home, completely... my mother already wasn't thrilled with the piercing, didn't talk to me... and I think, she has to simply learn to accept, that it's my body and I can do with it what I want... but it'll be difficult."
Also Alex's mother is not a Tokio Hotel fan. She wishes that Alex would focus on her professional future. Finally last summer she completed her Abitur (high school diploma).
"This is the discussion we always have. Professional training stands in the foreground, and Tokio Hotel as a hobby."
"Well, I find it great, when someone has a passion for something. But... one has to be also able to focus on other things, not just on that... but it would be lovely, when you would turn a glance on something else."
"Yeah, Mama..." (awww they're so cute, lol, they look like sisters)
"When we have this discussion, yeah, she's calm, and I'm relieved, and then when we discuss it two days later (not sure, I think she's saying her mom is worked up again)."
Alex took an entire year's time off for the band. Only occasionally she worked (somewhere?) to earn money for the fan traveling.
"My mom has now and again said things like, You're the next (not sure what the reference is??) Generation.... (need help with this part)... but I only took a year free, not my entire life."
Five days, three concerts, three great chances. Without a personal meeting with the guys, Alex and Lilli don't want to come home.
"Just to see the guys onstage, when you're thousands of kilometers distant (pshhhhh whatever)....... it's not good in the concert, I think. Actually pretty shit."
Auf und davon
Alex: Bill, ska vi gå och dricka lite kaffe?
Bill: Vem går och dricker kaffe?
Alex: Vi båda?
Bill: Vi?
Alex: Ja... berätta för mej?
Berättare: Kaffe paus med Tokio Hotel. För denna drömmen har Alex och Lilli följt Tokio Hotel på deras Europa turné. Kommer dejten med Bill och Tom bli sann?
Alex: Som har varit i röknings området till 3.30 och ligger säkert i sängen ännu... Men vi är i alla fall redan här... (skrattar)
Lilli: Precis...Vi har varit här sedan 6.30.
Berättare: Har ni redan varit här i går kväll?
Lilli: Ja... Till kvällen... Men
Alex: Till 22.00
Lilli: Då gav vi upp …. Vi såg ljuset i deras suites... Så vi visste, de var på hotellet.
Alex: Precis...
Lilli: Och då gick vi.
Berättare: Tokio Hotel är i staden för en prisutdelning-show. Lilli hoppas på att kunna fånga killarna, när de lämnar hotellet. För en autograf eller ett kort accepterar hon väntandet i timtal, för bandet är som familj för henne.
Lilli: Jag växte upp med Tokio Hotel. De tillhör absolut till mitt liv. När de startade, kände jag mej förstådd. Jag såg dom för första gången och fick känslan av hem.
Berättare: Passionen för bandet ansluter de båda vännerna. De lär känna varandra... hur kunde det vara annorlunda... under ett uppträdande av bandet. Alex har också varit ett fan från dag ett.
Alex: Jag skulle kalla det... I alla fall en drog... någon typ av beroende. Självklart, om du en gång har en sådan erfarenhet, vill du ha det igen. Den dag utan Tokio Hotel existerar inte.
Berättare: Lilli organierar regelbundna fan-möten i Sachsen. Hon vet allt om Tokio Hotel. Den blivande barn- och sjukvårdsarbetaren gav ofta intervjuer på röda mattan. Som ett "Super fan" är hon uppmärksamhetens centrum. En känsla som hon saknade hemma.
Lilli: Bandet har blivit väldigt viktigt för mej de senaste åren. De har format mitt liv helt. I vissa fall är de nästan viktigare än min familj... Eller de är en del av min familj i alla fall.
Berättare: Och Tokio Hotel familjen är ansluten av en hymm.
Lilli: På något vis gav bandet mej mer... än min familj. Mina föräldrar sa ofta till mej, att de hellre skulle ha en son än en dotter... Och så föddes min bror. Allting handlade om min bror. Jag led mycket av detta... i tio år var jag det enda barnet och plötsligt får jag sitta i baksätet. Och ja, jag hade mycket problem med min familj. Det var "upprors fasen" och ingen förstod mej. Jag var alltid det svarta fåret. Och varje tredje minut sa de; det är inte okej det du gör, du kan inte gå ut såhär, och sedan dök Tokio Hotel upp.
Lilli: Mycket problem med din familj, tjugo timmars väntande i -17°, står i snö och regn. Sådana saker.
Lilli: Ja, vi båda vill flyga till Gent, Madrid och Barcelona, till konserter.
Alex: Tja, turnén, som vi planerar, kommer att kosta ungefär 1 000 till 1 500 euro.
Lilli: I alla fall många tusen euro.
Alex: Helt säkert.
Lilli: Vi lever för detta bandet, vi har inga andra hobbys. Vi tillåter oss själva allt, jag har inte varit på semester på år. Allt är för Tokio Hotel.
Berättare: Tyvärr har Alex bara ett 400 euro job och Lilli tjänade inget från sin skol-examen. Hon har bara 156 euro i barnbidrag i månaden.
Lilli: Jag vet fortfarande inte hur vi ska klara det, vi gör snarare en mystisk turné. Vi kan inte prata språket, vi vet inte vart vi ska sova, vi vent inte hur Gent ser ut, om vi hittar en plats, vad kommer hända där. Likadant med Barcelona. vi gör en mystisk turné på något sätt. Och hoppas kunna klara det.
Berättare: Lilli har lärt sej att improvisera, men ändå vet hon inte om hon kommer lyckas. Idag är chansen att fånga killarna minimal. Rätt känsla är viktig.
Lilli: Alex är just nu på bilparkeringen under jorden, för någon från MTV har precis gått runt där så hon är där och tittar, vad dom än lämnar där, nu måste vi hålla koll på hotellet.
Berättare: För tjejerna skulle det vara katastrofalt att missa Tokio Hotel.
Alex: Tjejen sa, att hon sett en av Bill och Toms hundar, men jag ser ingen hund längre. Men två stora bilar lämnar precis och det skulle definitivt kunna vara Tokio Hotel. Men vi är inte definitivt säkra, antagligen åkte de precis. Och så hon springer, okej, jag följer henne.
Berättare: Smiter bandet hemligt iväg?
Alex: I mina ögon lämnade de precis.
Lilli: Skit.
Alex: Ut ur parkeringen under jord.
Lilli: Skit...boah...var...vilken väg?
Alex: Här... på marriot och sedan rakt fram.
Lilli: Skit.
Alex: Tre, hm två väldigt stora bilar, säkert, ut ur parkeringen under jord, genom den varma luften.
Lilli: Neej.
Alex: Visst... och nu? Tjejen med grön.. hon har varit där också, ska jag fråga henne?
Lilli: Pratar du tyska? Vad såg du just?
Tjej: Tokio Hotel
Lilli: Har de precis åkt?
Girl: Ja
Lilli: Med bilarna?
Girl: Ja
Alex: Lilli... de åkte
Lilli: Nej... eller?
Alex: Visst... de
Lilli: Dök de inte upp på hotelletl?
Lilli: Självklart... Hon har bilder.
Alex: Det suger verkligen... för timmar av väntande och sen skojar killarna med oss (skrattar)
Berättare: Väntar i vaine... och för detta skippade Lilli skolan.
Lilli: Jag funderar på att skippa skolan i morgon och vara på Ritz en gång till.
Alex: Verkligen? Vill du också gå till Ritz i morgon?
Lilli: Mina föräldrar kommer döda mej för detta. Jag kan bara få en sjuklapp en dag, den andra dagen skulle det inte vara okej. Och det betyder trubbel.
Alex: Det är ditt val.
Lilli: Jag bestämmer det i natt.
Lilli: Varje gång är det något nytt, om du ser killarna. Du kan inte säga, bara för att du fått en autograf eller en bild, att du är färdig med det. Förutom det.. jag har nu en autograf, så det nästa du vill ha är en bild på hela bandet, sedan skulle du älska att få prata med dom en minut och så vidare. Du vill bli igenkänd. Och det är det jag vill med Tokio Hotel, för de är så viktiga för mej, ja, det är mitt mål.
Lilli: Det var... underbart, de vann priset, priset för bästa grupp i Berlin. Vi har varit i andra raden framför Tom under uppträdandet. Och det var underbart, underbart... det var värt det.
Alex: Det finns inga andra ord för detta än underbart... stygg.
Alex: Det är bra, det är bra.
Berättare: Lilli och Alex kommer följa Tokio Hotel till Gent, Barcelona och Madrid. De har redan biljetterna, men hur nära kommer de vara killarna?
Klippet!
Meet & Greet i Rom
Översättning:
En annan tjej: Kan du rita en stjärna? (med väldigt dålig men söt tyska)
Bill: En vadå???
Lilli: Rita en stjärna!
Bill: Åh, rita en stjärna! Åh jag kan absolut inte rita det! Jag gör ett hjärta, jag ritar hjärtan bättre!
Lilli: Underbart, hälsningar från Leipzig!
Bill: Här? (signerar postern)
Alex: På båda sidorna, snälla!
Lilli: Och kanske på kortet också? Bra! Kommer ni till 'Comet' (Tysk prisutdelning) detta året?
Bill: Åh, jag vet inte det än!
Gustav: Ska jag också på båda sidorna? (signerar postern)
Alex: Ja, tack!
Lilli: Kan du skriva 'till Lilli' där? (på kortet)
Tom: Till vem?
Georg: Där är tjejerna som alltid håller posterna på fel håll!
Tom: Till Lilli med...
Lilli: Som här (på postern)
Tom: Ah, där!
Alex: Kan du gratta henne ytterligare för hennes födelsedag snabbt?
Lilli: Jag firade min födelsedag tillsammans med er i Madrid!
Georg: Grattis!
Lilli: Tack så mycket!
Alex: Tack så mycket!
Lilli: Fortfarande på kortet? Eller har du gjort det än?
Georg: Jag har redan gjort det!
Alex: Tom, jag tror du glömde att signera här!
Georg: Nej det har han inte!
Alex: På den här sidan!
Georg: Han har inte glömt. Jaha, på båda sidorna?
Lilli: Vi klipper isär det senare.
Tom: Ah, det är två sidor!
Alex: Ja!
Lilli: Underbart, tack så mycket!
Alex: Tack!
I don't love Ludo!